Del 1: Valet av skinka och dess historiska samt kulturella betydelse i Sverige
Julskinkan intar en absolut central och ohotad position på det svenska julbordet som den ultimata symbolen för den skandinaviska midvinterns högtider. Traditionen att salta, koka och griljera en skinka sträcker sig långt tillbaka i tiden och har anor från förkristen tid då grisen offrades till fruktbarhetsgudar. Idag är den en älskad svensk institution som förbinder generationer genom dofter av kryddor, senap och nejlikor som sprider sig i hemmet. För att uppnå det absolut bästa resultatet börjar resan redan i butiken vid valet av utgångsråvara, där kvalitet och ursprung spelar stor roll. Man kan välja mellan en färdigkokt skinka för bekvämlighetens skull eller en rimmad, okokt skinka som man tillagar helt på egen hand. Den okokta, rimmade skinkan ger oftast ett saftigare resultat och en mer genuin smak eftersom man själv styr över kokprocessen och avkoket. Oavsett val är det viktigt att kontrollera att skinkan är svenskproducerad för att stödja den lokala djurhållningen och säkerställa hög djurvälfärd. En typisk svensk julskinka väger ofta mellan tre och fem kilogram beroende på hur stor familj man är och hur länge den ska räcka. Det är också viktigt att låta skinkan tina ordentligt i kylskåp i flera dygn om den har varit fryst, eftersom detta bevarar köttets struktur. Innan tillagningen inleds bör skinkan ligga framme i rumstemperatur en stund så att temperaturchocken vid kokningen inte blir alltför stor. Att tillaga sin egen julskinka är ett hantverk som kräver tålamod, kärlek och respekt för råvaran, vilket i slutändan märks tydligt på smaken. Denna inledande fas sätter tonen för hela julstöket och skapar en stämningsfull inramning till december månads mest efterlängtade matlagningsprojekt.
